Sen du var här har häggen slagit

..ut, det blåser vindar ifrån

..förra sommarn

å jag tittar ut över parken, för å

..se om jag kan se dig

jag ser björkarna som blommar nu,

..med lite mera färg sen du var

..här

Sen du var här har tiden tickat

..fort, jag är nog mera inspirerad

jag längtar inte längre efter

..tågen, som ska ta mig härifrån

å allt som tråkar ut mig då känns

..lite mera värdefullt sen du var

..här

Låt tiden gå, jag är samma nu som

..då

Samma människa ungefär, fast med

..lite mera lust sen du var här

Sen du var här har allting kommit

..gratis, det är sant som nån har

..sagt

att när man talar om trollen är

..det dags att hålla tyst

jag blir alltid så förvånad hur

..allting bara händer

hur livet bara börjar jag gläder

..mig åt nya krafter nu sen du var

..här

Sen du var här har allting blivit

..större, det är lättare att vakna

jag kan se mig själv gå runt och

..inte riktigt ha nånstans att ta

..vägen

men jag följer hjärtat, samma

..hjärta, men med mera glöd sen du

..var här

Låt tiden gå...

Sen du var här har gatorna gått

..hem, nu är bitarna på plats

nu kan jag se ifrån mitt fönster,

..samma utsikt som förut

fast kanske ändå lite längre, lite

..högre, lite värre

allting känns tryggare, ändå

..mycket större

nu har häggen slagit ut, nu har

..våren tagit fart

     C          Cm (?)          G

lite starkare å mer sen du var här

Låt tiden gå... x2

sen du var här x3

Vers:  Am  G  F  C     x2

Mellanspel:  Am  Em  Am

Stick1:  C  Dm  Em  G  F  G   x2

Stick2:  Am  Em  Am   x2

Refräng:  C  Dm7  F  G     x2

Vers: Jag säger ingenting om sorg,

..jag säger allting har ett slut.

      Och det var sådan som jag

..kom, och det var sådan jag gick

..ut.

Vers: Förlåt att jag var där men

..jag var vacker i ditt liv och

..dina ögon blev ett hem.

      Men sen blev det trångt att

..vara två, jag gick ut, du fråga

..vem.

      Men jag har ingen sån skimär

Stick1: Men jag stängde aldrig

..nånsin några dörrar, jag bara

..gick ut.

        Och du fråga och jag

..svarar: det är klart att jag

..saknar en dag som förrut.

Stick2: För det kanske känns svårt

..när ljusen har släckts, vi är

..mitt i vår mökaste tid.

        Ah, det kanske känns svårt

..men när minnena väcks, kan jag

..fortfarande höra ditt liv.

Refr: För man saknar sånt som man

..inte har, man saknar allt som

..man inte har kvar.

      Vi har fortfarande långa

..vägar kvar. Man saknar inte sånt

..som man har.

Stick1: Å, Vi märkte nog inte

..riktigt vad som hände, förrän

..allt var slut.

      Och igår kom vintertid och

..jag tror att jag kände, en dag

..som förrut.

Stick2: För när snön hade kommit

..och marken hade täckts, var vi

..mitt i vår ljusaste tid.

        Nu har löven fallit och

..minnena väckts, och jag kan

..fortfarande höra ditt liv.

Refr: För man saknar sånt som man

..inte har, men vi har fortfarande

..långa vägar kvar.

      Jag har lärt mig att längta

..är bättre än att ha. För man

..saknar inte sånt som man har.

Stick1: Men jag stängde aldrig

..nånsin några dörrar

Refr: För man saknar sånt som man

..inte har, vi har fortfarande

..långa vägar kvar.

      Jag har lärt mig att längta

..är bättre än att ha. För man

..saknar inte sånt som man har.